Så hade man genomfört en fikaförsäljning med RUT och en Musiksällskapskonsert på samma dag. Kl. 10 satte RUT igång med fikat som skulle säljas efter familjegudstjänsten i stadskyrkan. Kl. 12 blev det Invasion av barnfamiljer som skulle ha korvar, mackor och muffins. Helst alla på samma gång. Men det var roligt stressigt och allt löste sig till slut tack vare mina sweetie-föräldrar. Jag skar mig dock på en korv-konservburk ganska big time och höll på att tappa stråken på genrepet kl. 13.

I morse vaknade jag rätt nervös och opeppad på hela dagen. Efter genrepet kände jag mig istället väldigt harmonisk och laddad. Väntade bara på den riktiga nervositeten att slå in. Den som har gjort att jag dragit mig de senaste åren från att spela solo. Som bara har fått mig att må dåligt. Vart var den ikväll? Den kom aldrig! Det är jag mest nöjd över, förutom att min spelinsats också gick rätt bra. Visst var jag lite skakig på solona på Strauss ibland men jag tappade aldrig koncepten och framförallt så slutade jag aldrig tycka det var roligt! En stor anledning till det var kanske all pepp, stöd och uppmuntran jag har fått från orkester, dirigent och proffsmusiker som har fått mig att lita på min egen förmåga. Det var en helt underbar känsla. Jag är så tacksam och det är så viktigt att berömma människor. Jag tänker på det ofta. Man kan verkligen lyfta människor genom det. Efter konserten kände jag mig lyckligare än vad jag gjort på väldigt länge.

Imorgon ska jag introduceras på Maxi, sedan förskola och sedan RUT-ledarutbildning. Kan bli en rätt bra dag tror jag :) Om jag bara kan sova efter den här...

Det går en låt på radion just nu som Patrik Isaksson och Sarah Dawn Finer sjunger som heter "Du som tog mitt hjärta". Jag brukar inte bli rörd av låtar, särskilt inte de som går på radion. Dock finns det en strof i den låten som verkligen tar tag i mig och ger mig gråtklump i halsen. Inte för att jag känner igen mig och för att jag är i den situationen, utan bara för att jag känner hur smärtsamt det måste vara att känna så. Strofen är så här: "..och jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs." Med melodi till går den rakt in.