Tillsammans är man mindre ensam

För er som inte vet det, så åkte mina föräldrar i torsdags morse på personalresa till Rom. De kommer att vara borta t o m tisdag morgon och jag fick således ensam vårdnad om hus och djur (shit, kom på att jag måste vattna blommorna...). Såg inte fram emot att passa Eddies kiss-och-bajs-tid fyra ggr om dagen men det har funkat hur bra som helst. Vi har det faktiskt rätt trevligt här hemma, jag, Eddie och Missan. Idag gick vi till och med på en gemensam promenad. Det går dock inte att jämföra djursällskap som människorsällskap. Dock satsade jag och gjorde en söndagmiddag till mig själv idag. Flyttade matplatsen från TV-soffan till matsalsbordet, tände ljus och åt stekt lax med potatis. Ensamheten gör sig väldigt påmind i en sådan situation. Jag menar,en sådant tillfälle är så upplagt för att att man ska dela med någon. Finns det egentligen någon anledning att laga en fin middag och bemöda sig om att tända ljus och skippa tv-underhållningen medan man slevar i sig, när man är ensam? Är inte sådana tillfällen bara till för umgänge människor emellan? Jag känner ofta väldigt tydligt att jag har två Magdalenor i mig. Nu menar jag inte som två personligheter, utan dels den Magdalena jag visar utåt mot andra människor och dels den som ser mig själv utifrån. Och det här är min poäng: Jag känner att jag verkligen kan umgås med mig själv och bara mig själv på det viset. Jag skämtar med mig själv, diskuterar med mig själv och peppar mig själv. Det är helt enkelt så att jag kan känna att jag har stöd av mig själv och att jag har mig själv att luta mig mot. Andra dagar klankar den ena Magdalena bara ner på den andra och får den att känna sig sämst i världen men de dagarna ska man inte ägna så mycket uppmärksamhet.. Hur som helst tror jag att det är viktigt att bli vän med sig själv och lära sig att umgås med sig själv. För väldigt många gånger har man faktiskt bara sig själv att gå till, eller äta med. Jag hade en ganska trevlig middagsdejt med mig själv även om det var en undantagssatsning. Ikväll ska jag se filmen "Tillsammans är man mindre ensam". Det är verkligen sant men det är också sant att Tillsammans med sig själv är man mindre ensam. Nu har jag skrivit orden "sig själv" nog många gånger så nu går jag över till två tips:

1. Om du träffar en äldre människa, grabba tag i den och passa på att lyssna på den personens historia och fråga frågor! Det är en värld full av erfarenheter och roliga historier som är på väg att dö ifrån oss.

2. Dill och kikärtor är en perfekt kombo lärde jag mig idag!

Fynd i dagens rensning

Denna förmiddag vigdes till stor del till att rensa ut en kartong som fanns i ett av förråden på min våning. En hel massa skolgrejer och annat smått och stundtals väldigt gott hittades. Bl.a. en lapp som skickades mellan mig och Klara i sexan med en väldigt udda dialog. Så här löd den: M - Vad betyder stjärnnamet du skrev igår? K - SNORK, vad annars? M - runko. Pappa hittade en runklapp en gång. K - hjälp! vad stod det? M - massa med partyrunk och nötterprat hehe.. K - Hohohohoho.

Andra fynd var en utskriven presentation från Lunarstorm när jag gick 7B på Minerva. Den är en sådan grej som ingen utom jag får ha tillgång och kontroll över. Den kan missbrukas grovt!! Pinsam som tuuusan. Luciabilden på mig och Idas skrattade jag en stund åt. Det är roligt. Även om man långt ifrån sparar alla gratulationskort från när man fyllde nio, är det roligt att bara läsa igenom dom en gång och sedan lägga i slänghögen. Det är kanske den mest värdiga behandlingen på ett sätt. Men vissa (eller ändå en del..) saker sparar jag och lägger tillbaka i kartongen. Äpplet faller inte så jättelångt från trädet som du tror, mamma.

Sedan i detta nu försöker jag författa ett mail som förhoppningsvis ska kunna ta mig till New York och Svenska kyrkan om det vill sig väldigt väl. Please God!

Fina barn

Åh, vad jag tycker om mina måndagsbarn. Det svåra är bara att ha tid med alla gullungar som säger oslagbara citat utan att veta om det. Idag var det stor action från början till slut. Jag var helt säker på att vi hade bytt tid så jag tog sovmorgon och hade nyss morgonkissat när min kollega ringer. Hej-Vart-Är-Du-Samtalet är något som jag sällan har behövt uppleva. Har kanske försovit mig två gånger i livet men nu blev det till att skynda sig ner till lokalen med foundationen som en krigsmålning såg jag sedan, haha. Skulle ha samlingen också och det var tur att jag hade förberett allt kvällen innan... Sedan rullade det på med en pik om att jag var långsam på att skala frukt och vilt fotbollsspel med sovande målvakt. När barntimmen var slut skulle jag följa barnen tillbaka till förskolan. I början går dom väldigt prydligt hand i hand allihopa. Det spårar sedan ur när vi går över "vulkanen" som sprutar lava. De låtsas kasta lava på mig och springer iväg när dom misstänker att jag ska jaga dom. De springer i förväg och jag börjar ropa att dom måste stanna och vänta. Det går sådär. När jag nästan kommit ikapp börjar de springa igen och vi närmar oss parkeringen. David springer och håller på att runda en bil då jag ser en annan bil komma och svänga in. I sista stund får jag honom att stanna och bilen kör förbi. Såå hemskt. Var inte i stånd att läxa upp dom då, fick bara lära ut hur man ska bete sig när det är bilar i närheten. Jag fick verkligen känna på vilket stort ansvar jag har. Nä, nästa gång ska jag vara mindre partyfröken och mera tråkfröken.

Mannen, rösten, frisyren...

En ganska så frivillig hemmakväll blev det ikväll med bakning, beställning från H&M (som förresten är det klädföretag i Sverige som är snällast mot arbetarna och miljön!) och diverse TV-underhållning. Jag såg bland annat Sing-a-long med Brolle jr. Färdades snabbt tillbaka till 2002 då jag lyssnade på hans "playing with fire" en hel sommar. Singeln gick alltså helt seriöst på repeate under hela bilsemestern och jag drömde mig bort i en värld där jag och Brolle jr låg på en äng och han dedikerade sången till mig. Fick tillbaka lite av min crush ikväll när han sjöng "jag ger dig min morgon" med sin gitarr.. Och så var jag ju tvungen att kolla upp hur gammal han är (ett väldigt speciellt intresse jag har...) och det visade sig att han är född 10 november 1981. Så då vet ni det.

Ett jobb att söka jobb?

Den här veckan har jag sökt snart ett tiotaljobb (ska iväg och lämna in två ansökningar till nu) och det känns både hoppfullt och fullständigt hopplöst på samma gång. Så fort jag har fått mitt utdrag ur brottsregistret kommer det nog att finnas en hel del springvick för mig på förskola så det hoppas jag på. Jag har dock också gått en hel del på stan och lämnat in ansökningar och frågat efter chefer tills jag har känt mig så less på mig själv att jag har farit hem. Ibland blir jag arg på mig själv att jag inte började söka jobb tidigare. Men jag är också väldigt stolt över att jag styrt så mycket jag inte var beredd på innan och känner att jag har utvecklats grymt mycket av allt det här. Det är därför jag undrar om man kan skriva in i sitt CV: Har sökt jobb, oförtrutet och på ett trevligt och socialt kompetent sätt under hösten 07. Referenser: Umeås butikschefer.

Idol i mitt hjärta! Vilken underbar jury, programledare och många grymma deltagare. Finns inget jag hellre ser på TV just nu.

En bra låt

Kate Nash - Foundations

Tack.

Söndag

Igårkväll lagade jag, Emilie och Anna middag hemma hos Anna. Jag höll en ganska låg profil under matlagningen, det fanns folk som hade större koll och det var ett smart drag för det blev väldigt gott! Den mysiga stämningen på bilden tog slut ungefär 2 minuter senare då vi sprang till vardagsrummet med våra tallrikar och såg Svensson svensson och senare också Babbens nya talkshow. Åh vad jag är en Svensson (på tal om svensson svensson) och det använder jag inte som något nedvärderande. Ge mig chips, Let's dance/Idol/Folktoppen/På spåret och jag kommer inte att begära något mer. Visst, svenska helgunderhållningsprogram är inte alltid de mest kvalitativa och lyckade men mysigt är det onekligen. Tryggt.

Senare under kvällen blev det skrattfest med spelet "Med andra ord". Den bästa känslan som finns är ju när man inte kan förfina de skrattljud man utstöter alternativt blir helt tyst och slutar andas. Det blev ingen snedlugg klippt heller men det hade kanske varit lite förhastat...

Susanna Kallur! Vilken tjej! Synd att hon inte fick utklassa kaxiga Kerry i VM bara.

En liten insikt

I och med mitt jobbsökande och genom det lilla jobb jag har, har jag fått en inblick i hur vuxna människor i arbetslivet är och beter sig. Jag har insett att man inte alls behöver vara någon superkompetent, supersmart och superduktig person för att ha en anställning. Det finns riktigt många sullare som lätt skulle kunna bli ersatta av mig! Nu låter det som att jag kanske har fått en övertro på min förmåga men det är faktiskt bara skönt att känna att "har dom kunnat få ett jobb, kan minsann jag också få det!". Det är ungefär som när man förstod att ens föräldrar också kunde bli nervösa, osäkra etc. Jag börjar förstå att det kanske ändå inte är så svååårt och mognadskrävande att vara vuxen och söka jobb/jobba och ringa telefonsamtal hit och dit. Det är dessutom ganska roligt att se att man klarar av det.

Vagel i ögat

Ibland får man en nagel i ögat, ibland får en man en smisk i ögat av sin hårtofs. Den här gången har jag fått en vagel i ögat. Verkar det som. Mitt högra ögonlock är svullet, lite rött och lite ömt. Fick flashbacks tillbaka till Umeå open-helgen07 då min förkylning som jag hade då, även satte sig lite i ögonen så att ögonlocken blev svullna och variga. De blev också blodsprängda och när jag skulle tvätta bort sminket den lördagkvällen började jag blöda näsblod. Det förstod jag inte direkt och under några hemska minuter när jag stirrade ner i det röda vattnet i handfatet, blodstänk på spegel och väggar samt ett fejs fullt av blod trodde jag att mina ögon hade börjat läcka blod. När jag ringde Sjukvårdsupplysningen möttes jag av ett 30 sekunder långt skrattanfall när jag berättade historien.... Men tillbaka till vageln. Tydligen så växer den lilla vagelknölen under ögonlocket tills den spricker och varar och sedan försvinner. Men det fanns några tricks för att få den att gå tillbaka. Bland annat att stirra ner i en flaska olivolja i drygt en minut. Det har jag gjort, haha. Jag har dessutom spottat saliv på fingrarna och smetat på ögat. Det skulle också vara någon huskur. Vad gör man inte för att få se vanlig ut igen?

Igår hade V.ia sin kanske tråkigaste spelning någonsin. Tre personer korta var vi, spelade först ut på Hamnmagasinet för en liten publik som inte gillade varken att dansa eller att ge applåder. Men vi hade i alla fall roligt i logen innan när vi gjorde om alla våra låtar till Smurfhits. Kvällen var inte heller densamma utan min gamla vapendragare och fina vän Klara. Jag sullade på solot utan dig Klurra!

Veckans ägning

Den stod Jonny Hjelm för. Han är historieprofessor och har gjort en stor studie där han har jämfört elitdamfotboll och elitherrfotboll när det gäller passningar, mottagningar, dribblingar, avslut och fasta situationer. Hans slutsats? Skillnaden mellan könen är väldigt liten. Herrarna lyckades med 81% av det de företog sig, damerna med 71%. Alltså svårt att upptäcka för ett mänskligt öga. Det är bara när det gäller fysiken som herrarna ligger betydligt mer före damerna. Till och med jag hade svårt att tro att skillnaden skulle vara så liten. Men det visar ju bara hur mycket könet på personen som utför något har betydelse för hur vi ser på prestationen. Våra förväntningar styr vår hjärna som styr våra ögon. Uppseendeväckande och lite sorgligt. Dock alltid härligt med en myt som spräcks! Nu laddar jag för VM i Kina! Take care.

Lite action för en gångs skull

Två dagar i sträck har jag gjort mer tydlig nytta än vad jag brukar göra tider som dessa. Igår hjälpte jag Lisa att flyttstäda. Det är faktiskt helt otroligt hur smutsigt det kan vara i en lägenhet utan att man märker det. Och vad många vinklar, vrår och lister det finns som man aldrig tänker på. Man tänker heller aldrig på hur mycket ett kök smutsas ner av daglig användning. 8 timmar tog det och fingertopparna är fortfarande lite ömma efter allt gnuggande. Dock är städning något jag tycker är ganska roligt, tiden gick konstigt nog rätt snabbt och man känner sig ganska så snäll efteråt :)

Idag var det dags för första träffen med barntimmegruppen jag ska leda i höst. 07.00 stod klockan på när jag vaknade och sängen har helt seriöst aldrig känts skönare. Jag vet, det säger jag bara och det har jag sagt många gånger men hur som helst var det tungt att gå upp. Sedan rullade förmiddagen på rätt så smärtfritt. Vill ju alltid göra perfekt ifrån mig utan någon som helst rutin men jag får vara nöjd med min insats som barntimme-fröken. Barnen är ju i gulleåldern då de fortfarande har kvar den respekt alla barn ska ha för lärare/fröknar så det känns väldgt skönt. Sångerna, böckerna, påsarna, fruktstunden med saga, allt fanns kvar sedan min tid på barntimmen. Och varför ändra på ett koncept som håller! Det var också skönt att jobba med en fullblodserfaren ledare 60+ som kan allt i sömnen. I detta fall inte på ett dåligt sätt. Den enda saken som var och kommer att bli jobbig är genusglasögonen jag olyckligtvis har fått på mig. Känner att jag blir hämmad i mina försök att vara en genusorienterad person i kontakten med barnen. Det är så lätt att bara köra på de gamla könsrollsklyschorna, att kalla alla leksaksfigurer och sagofigurer för "han", att berömma tjejerna för hur fint de gör eller hur fina kläder de har på sig och aktivera pojkarna och bara köra korta konversationer med hårdare jargong. Det blir fel hur man än vrider och gör men man får göra så gott man kan i genusdjungeln.

Sedan var det dags att åka ner i ångestträsket som handlar om jobbsökande några timmar och efter det afro power dance på Iksu som har börjat med guidade turer efter ombyggnationerna...! Tänk att Umeå har Iksu alltså! Har ni tänkt på vilken grej det är?

Ikväll hade sedan Musiksällskapet, orkestern jag spelar med i, premiär. Trodde jag skulle bli själv i första fiolen men 6 blev vi till slut! Kan bli en rolig höst. Och kanske speciellt rolig och givande när jag troligtvis ska vara konsertmästare på höstkonserten! Med solon och stämning, handskakning med dirigent och solister och allt vad det innebär!! Det är faktiskt en stor grej, många gånger låter vi nästan lika bra som symfoniorkestern har jag läst i recensioner och jag ska vara konsertmästare! Hade jag inte tagit studenten och fortfarande gått i skolan hade jag sagt "Eehh, måste fundera på saken meeen.. okej då!" Nu sätter jag ner foten och säger "Klart som korvspad att jag ska vara konsertmästare! Jag fixar det ju!" Särskilt nu när jag har mer övningstid än vad jag haft sedan jag började första klass....