Lite action för en gångs skull

Två dagar i sträck har jag gjort mer tydlig nytta än vad jag brukar göra tider som dessa. Igår hjälpte jag Lisa att flyttstäda. Det är faktiskt helt otroligt hur smutsigt det kan vara i en lägenhet utan att man märker det. Och vad många vinklar, vrår och lister det finns som man aldrig tänker på. Man tänker heller aldrig på hur mycket ett kök smutsas ner av daglig användning. 8 timmar tog det och fingertopparna är fortfarande lite ömma efter allt gnuggande. Dock är städning något jag tycker är ganska roligt, tiden gick konstigt nog rätt snabbt och man känner sig ganska så snäll efteråt :)

Idag var det dags för första träffen med barntimmegruppen jag ska leda i höst. 07.00 stod klockan på när jag vaknade och sängen har helt seriöst aldrig känts skönare. Jag vet, det säger jag bara och det har jag sagt många gånger men hur som helst var det tungt att gå upp. Sedan rullade förmiddagen på rätt så smärtfritt. Vill ju alltid göra perfekt ifrån mig utan någon som helst rutin men jag får vara nöjd med min insats som barntimme-fröken. Barnen är ju i gulleåldern då de fortfarande har kvar den respekt alla barn ska ha för lärare/fröknar så det känns väldgt skönt. Sångerna, böckerna, påsarna, fruktstunden med saga, allt fanns kvar sedan min tid på barntimmen. Och varför ändra på ett koncept som håller! Det var också skönt att jobba med en fullblodserfaren ledare 60+ som kan allt i sömnen. I detta fall inte på ett dåligt sätt. Den enda saken som var och kommer att bli jobbig är genusglasögonen jag olyckligtvis har fått på mig. Känner att jag blir hämmad i mina försök att vara en genusorienterad person i kontakten med barnen. Det är så lätt att bara köra på de gamla könsrollsklyschorna, att kalla alla leksaksfigurer och sagofigurer för "han", att berömma tjejerna för hur fint de gör eller hur fina kläder de har på sig och aktivera pojkarna och bara köra korta konversationer med hårdare jargong. Det blir fel hur man än vrider och gör men man får göra så gott man kan i genusdjungeln.

Sedan var det dags att åka ner i ångestträsket som handlar om jobbsökande några timmar och efter det afro power dance på Iksu som har börjat med guidade turer efter ombyggnationerna...! Tänk att Umeå har Iksu alltså! Har ni tänkt på vilken grej det är?

Ikväll hade sedan Musiksällskapet, orkestern jag spelar med i, premiär. Trodde jag skulle bli själv i första fiolen men 6 blev vi till slut! Kan bli en rolig höst. Och kanske speciellt rolig och givande när jag troligtvis ska vara konsertmästare på höstkonserten! Med solon och stämning, handskakning med dirigent och solister och allt vad det innebär!! Det är faktiskt en stor grej, många gånger låter vi nästan lika bra som symfoniorkestern har jag läst i recensioner och jag ska vara konsertmästare! Hade jag inte tagit studenten och fortfarande gått i skolan hade jag sagt "Eehh, måste fundera på saken meeen.. okej då!" Nu sätter jag ner foten och säger "Klart som korvspad att jag ska vara konsertmästare! Jag fixar det ju!" Särskilt nu när jag har mer övningstid än vad jag haft sedan jag började första klass....