För er som inte vet det, så åkte mina föräldrar i torsdags morse på personalresa till Rom. De kommer att vara borta t o m tisdag morgon och jag fick således ensam vårdnad om hus och djur (shit, kom på att jag måste vattna blommorna...). Såg inte fram emot att passa Eddies kiss-och-bajs-tid fyra ggr om dagen men det har funkat hur bra som helst. Vi har det faktiskt rätt trevligt här hemma, jag, Eddie och Missan. Idag gick vi till och med på en gemensam promenad. Det går dock inte att jämföra djursällskap som människorsällskap. Dock satsade jag och gjorde en söndagmiddag till mig själv idag. Flyttade matplatsen från TV-soffan till matsalsbordet, tände ljus och åt stekt lax med potatis. Ensamheten gör sig väldigt påmind i en sådan situation. Jag menar,en sådant tillfälle är så upplagt för att att man ska dela med någon. Finns det egentligen någon anledning att laga en fin middag och bemöda sig om att tända ljus och skippa tv-underhållningen medan man slevar i sig, när man är ensam? Är inte sådana tillfällen bara till för umgänge människor emellan? Jag känner ofta väldigt tydligt att jag har två Magdalenor i mig. Nu menar jag inte som två personligheter, utan dels den Magdalena jag visar utåt mot andra människor och dels den som ser mig själv utifrån. Och det här är min poäng: Jag känner att jag verkligen kan umgås med mig själv och bara mig själv på det viset. Jag skämtar med mig själv, diskuterar med mig själv och peppar mig själv. Det är helt enkelt så att jag kan känna att jag har stöd av mig själv och att jag har mig själv att luta mig mot. Andra dagar klankar den ena Magdalena bara ner på den andra och får den att känna sig sämst i världen men de dagarna ska man inte ägna så mycket uppmärksamhet.. Hur som helst tror jag att det är viktigt att bli vän med sig själv och lära sig att umgås med sig själv. För väldigt många gånger har man faktiskt bara sig själv att gå till, eller äta med. Jag hade en ganska trevlig middagsdejt med mig själv även om det var en undantagssatsning. Ikväll ska jag se filmen "Tillsammans är man mindre ensam". Det är verkligen sant men det är också sant att Tillsammans med sig själv är man mindre ensam. Nu har jag skrivit orden "sig själv" nog många gånger så nu går jag över till två tips:
1. Om du träffar en äldre människa, grabba tag i den och passa på att lyssna på den personens historia och fråga frågor! Det är en värld full av erfarenheter och roliga historier som är på väg att dö ifrån oss.
2. Dill och kikärtor är en perfekt kombo lärde jag mig idag!
söndag 30 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar