Livets lätthet

Den här veckan har vigts till att skriva uppsats och jag har återigen blivit irriterad på mig själv att jag inte har längre framförhållning. Jag blir så otålig att få ner saker på pappaer att jag inte planerar någonting innan. Varför jag fortsätter så, är väl för att det alltid har slutat ovanför vattenytan ändå. Nu är det snart klart, bara en pretentiös slutdiskussion á la Magdalena med en sentimental knorr på slutet kvar. Klart å betart! Uppsatsen för er som inte vet om det har handlat om att skriva om ett tänkt fältarbete som antropolog. Jag valde det sociala sammanhanget i församlingen Sankt Ansgar som även har hand om studentboendet jag bor i här i Uppsala.

Började i en paus i pluggandet idag läsa boken "Väder, vind och livets allvar" av Tomas Sjödin och Martin Lönnebo. Det blev en så fantastiskt välbehövlig kontrast till det jag höll på med i uppsatsen - sitta och komplicera, konkretisera och kritiskt tänkande. Istället fick jag läsa om livet ur en helt annan synvinkel. Det är svårt att beskriva, men läsningen gjorde att hela livet kändes okomplicerat helt plötsligt. Hur det lilla i livet visar på det stora, om livets allvar och lätthet på samma gång. "..och om man blir så vuxen och klok att man inte förundras är man nästan död. Och inte behöver man vara dum heller för att vara tacksam" - Martin Lönnebo.

Bitterfittan

Min gamla lärare och mentor Karin tipsade mig för ett tag sen om "Bitterfittan", en bok skriven av journalisten Maria Sveland. Hon skrev att jag bara var tvungen att läsa den för att "jag slog igen boken och skrek AMEN, när jag läst klart den!". Och jag kan bara instämma. Det är nog den mest genialiskt skrivna boken om feminism jag läst. Framförallt blir den så bra för att den lägger fram alla dolda strukturer som finns i "världens mest jämställda land" som pekar mot att någonting fortfarande är fruktansvärt fel. Många händelser jag varit med om som jag inte öppet skulle våga dra några höga växlar på, drar hon istället till sin spets och visar att det inte bara var "feministisk övertolkning" jag höll på med på min kammare. Man varvar med att stampa hårt av ilska, skratta, nicka och spärra upp ögonen. Men framförallt blir man ledsen över att jämställdheten inte har kommit längre. Vi luras lätt att tro det, vilket ju är en taktik för att behålla saker som de är. Men vägen ut är att bli medveten! Läs den!

Bilder från götet

Årets första dopp!

Jag, Martin och Mikael ligger på transportfärjan till Koster.

Mikael inviger "Elvis" på Koster.

Jag och Klurris satt och pratade om livets väsentligheter.

På söndagen hjälpte jag till med Mikaels fantastiskt gamla och fantastiskt charmiga kör.

Hemma bra men borta bäst

Det kan bero på att jag klev 04.30 imorse och att jag har en uppsats att skriva på 5 dar, men det var inte speciellt party att komma hem efter en helg i Göteborg. Korridoren luktade illa och allt såg ganska grått ut. Med andra ord blev det en lyckad helg i götet. Med flygelinvigningsturné i skärgården, träffar med fina människor och det allmänna luft- och miljöombytet hade inte Uppsala så mycket att kontra med. Man börjar fundera på vad man egentligen har här att göra och andra tråkiga och ovärda bryderier. Så vad göra? Jo, man börjar virka på sin korg, köpa mat man tycker är god, och skjuter upp uppsatsen ett tag till. Jag som skulle magplaska och få G efter gymnasiet? Kanske måste överväga att sätta den planen i verket någon gång.

Studie på bibblan

Idag har det varit en sån dag där man aldrig blir mätt! Jag har ätit och ätit och ätit och ätit. Fullständigt utan botten. Och inte en motionsrunda har det varit heller. Jag älskar mat, men jag kan ibland få sån läskig aptit...

Jag gjorde även en observationsuppgift till min kurs idag. Satt en timme i tidnings- och tidskriftsrummet på Stadsbibblan och iakttog och reflekterade. Var tveksam till om jag verkligen kunde få ihop tillräckligt med data men det räckte och blev över! Det är coolt hur mycket det finns att gräva i och analysera i varje sammanhang där människor, frivilligt eller ofrivilligt är på samma ställe. Det visade sig finnas massor att anteckna och fundera över. Men det som var mest intressant var de tre pojkar i 12-årsåldern som kom och inte följde normerna, vilket betyder snackade högt, prasslade, snubblade över stolarna. De blev tillsagda efter ett tag och trots lite protester blev de till slut tysta. En stund senare klapprar det in tre tanter som pratar högt och verkar bry sig lika lite om att bevara tystnaden som killarna i början, Direkt är två av killarna på hugget, tittar upp och ser lite störda och förnärmade ut. De hade minsann rättat in sig i ledet, nu började de själva vakta det "rätta" beteendet och tillrättavisa de som inte följde mallen. Intressant hur snabbt det gick.

Ut ur serieträsket

Nu har jag plöjt mig hela vägen genom säsongerna av Sex and the city. Liksom i söndags när jag bölade otröstligt åt de sista avsnitten av Klass 9A, blev jag rörd även av upplösningen av Sex. Har inte varit så blödig förut, så jag vet inte riktigt vad det beror på, men det är lite småtrevligt att inte känna sig helt stone cold. Det jag berörs av mest är när människor skiljs åt eller återförenas har jag upptäckt. Det är vackert på något sätt. Hursomhelst är Sex and the city en mer briljant serie än jag först tyckte. Den visar på kvinnor som väljer att leva sina liv som dem vill och är fullständigt lojala mot varandra. Men i intervjuerna inför filmen får de hela tiden argumentera för varför serien inte bara handlar om "sex, män, kläder och skor". Folk är idioter.

Eco

Nyhetsmorgon är ju fantastiskt. Särskilt på söndagar på tv4 med Tilde. På vardagar ser jag hellre på svt. Byter till fyran bara för att få skratta hur programledarna (varför är dom 2?!) pratar i mun på varandra och hur svinigt särskilt Steffo kan bete sig. Det blir nästan samma sak som att titta på Morgonsoffan med Mede och Batra.

Fick imorse ännu ett bra miljötips. Vin från Italien fraktas med tåg istället för lastbil, hur bra som helst!

Kom igen, gubbar!

Nu med två enorma naturkatastrofer på kort tid och med vetskapen om att miljöförstöring är en stor bidragande faktor till sådana händelser, borde det bara vara de mest bottenlösa idioterna som inte gör nåt aktivt för att minska sin miljöpåverkan. Hoppas man i alla fall.

Dagens miljötips: Avsäg dig onödiga plastpåsar som erbjuds på alla affärer. Många affärer stoppar automatiskt ner vad det än är man har köpt i en påse, men som svensk kan det vara bra att träna på att vara lite besvärlig.

Det är tråkigt. Jag känner nästan ingen i Uppsala som är intresserad av att se hockeyn. Jag är absolut ingen fan av killar som pucklar på varann och som ursäktas med de allra mest machoindoktrinerade kommentarer och som gör mål som man förstår först när kommentatorerna ropar ut dem. Men är det VM så väcks intresset likafullt. Sen får man väl bara skratta åt hur rösterna går upp i falsett och byxorna nästan väts, när det är en kille som "offrar sig och mejar ner motståndaren." Åh, vad jag skulle vilja göra ett fältarbete i ett hockeysammanhang. På tal om sport och manlighet, läs: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/asapetersen/article559717.ab

Ingen riktig skogsmulle

Idag sprang jag vilse i stadsskogen. På riktigt. Big time. Jag har virrat i skogen förut men denna gången slår allt! En sak ska man ha klart för sig i livet och på joggingturen: Man kan inte springa ifrån sina problem!! Hjärnan funkar inte lika bra medan man springer. Jag tänkte vara borta i 40 minuter. Kom hem efter 1 timme och 30 minuter. Det kändes som att jag var halvvägs till Stockholm. I efterhand finns det många detaljer jag kunde ha ändrat på under turen, men det var så tröstlöst! Sprang i början förbi ett gäng dagisbarn med fröken i skogen som lärde ut väderstreck. Borde kanske ha joinat dem och lärt mig ett och annat värdefullt. Kallt och ruggigt var det också. Min räddning blev en bussgata som jag kunde följa. Nästa gång tar jag banne mig med mig busskortet.

Tråkonsdagar

Åh. Onsdagar kan bli så fruuuuuktansvärt tråkiga. Jag är nämligen ledig. Eller har en föreläsningsfri dag heter det väl. Till skillnad från många andra. Och jag har inte uthållighet nog att läsa kurslitteratur en hel dag så vad gör jag? Ibland absolut ingenting. Eller det gör jag väl. Men sitter jag inte på Ekonomikum är jag hemma i mitt 14 kvadratsrum och hur mycket nytta man än gör i sitt rum får man ändå klaustrofobi efter ett tag. Och det är så tyyyst!! I en livlös korridor händer inte mycket kul heller. Och problemet är att när jag väl har blivit uttråkad blir jag oxå helt asocial. Men nu kände jag helt plötsligt hur mina problem blev väldigt små. Barnmorskorna började på tv. Man får se en barnmorska som svarar i telefon och säger "Kommer du att dö? Nä, Liselott, det tror jag inte". Haha, men tänk situationen.. När jag ser förlossningar blir jag ibland arg på hela skapelsen. Vad har vi gjort för att förtjäna det där? Barnmorskorna är trots allt hjältar utöver det vanliga.

Sex and the Stockholm

Jag är fast. Ännu en gång. I Sex and the city. Liksom min andra favorittv-serie (D-H) innehåller den intressant nog fyra kvinnliga huvudroller där alla representerar en "kvinno-typ" och de olika personligheterna bildar någon slags enhet. Detta händer intressant nog aldrig manliga tv-seriekaraktärer. De gamla kvinnourtyperna "horan" och "madonnan" har utökats till "den pryda", "den sexgalna", "den karriärslystna" och ett par till. Det verkar vara nödvändigt att sätta in kvinnor i en specifik roll i serier i allmänhet. Kanske för att folk ska veta var de har dom. Jag tänker dock inte göra misstaget att klumpa ihop två kvinnodominerade saker med varandra, bara för det faktumet. Serierna är trots allt väldigt olika och Sex and the city fungerar just nu som den bästa fixen efter en löptur, under måltider, innan John Blund, mellan två kapitel. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle gilla serien extra mycket just nu eftersom jag har planer på att göra New York ordentligt inom en rätt snar framtid förhoppningsvis. Att jag skulle drömma mig bort till ett liv där jag är så perfekt, cool, framgångsrik som bara jag skulle kunna vara (!). Ett sånt ideal tror jag alltid att det finns när man har tankar på att flytta någonstans där man aldrig varit förut, men fortfarande är min största romantiseringsstad - Stockholm. Där bor jag i en ljus, fin lägenhet med Mannen I Mitt Liv, joggar i Tantolunden, spelar kubb i diverse parker med alla våra kompisar. Kompisar som vi grillar med under varma sommarkvällar (som det såklart är varje kväll när det inte ösregnar och vi myser med en film). Ni hör ju, insane, men en trevlig tanke att drömma sig bort med ibland.

En orgie i dålig smak

Okej, sedan förra inlägget har jag faktiskt unnat mig solen en hel del. Det blir kallare till veckan så man måste ju "passa på"... Men det som är ännu mer underbart än solen tycker jag är häggdoften (skrev först hägglukten, men det lät inte alls fint..).

Jag blev den här helgen indragen i en "orgie i dålig smak" för att citera den medverkande Klara. Dålig smak när det gäller musik, kläder och skämt (vår helt subjektiva uppfattning..). Studentorkesterfestivalen Stork, helt enkelt. Men folk verkade trivas och vara glada för sitt sociala sammanhang och då får man glädjas för det i alla fall.

Nu några exempel på mindre lyckade raggningsförsök på mig och Klara. Situation 1: En kille stoppar ner sin trumpetsordin i min väska med orden "Nu har du mig i pant." Situation 2. Kille till Klara: "Jag är från Ukraina och är radioaktiv. Och nu har jag smittat dig så du också är radioaktiv. Därför måste du följa med mig hem till Ukraina.

Nä, nu måste jag fortsätta läsa om antropologiska arbetssätt. Have it!

Soltävlingen

Vi har ett fenomen i Sverige som jag inte har tänkt på innan Fredrik Lindström satte ord på det i hans monolog "Svenskar är också människor". Det är den inofficiella tävling mot världen som Sverige är med i. Det som gör den till en ovanlig tävling är bara att vi svenskar vet om den. Den heter "vem-kan-sitta-mest-ute-när-det-är-fint-väder-tävlingen". Och grejen är att vi vinner. Det lilla mycket nordliga landet vinner... hurdå? Jo, vi har rekord i flest uterserveringar, men den kanske största anledningen är att vi inte sitter ute när vi vill - utan när vi KAN. Vem har inte hört/sagt "En sån här dag måste man ju bara vara ute". Dessa dagar är trots allt fler än vi tror, men vi passar på, och passar på, och passar på. Jag tycker framförallt att det är väldigt komiskt! Men jag tror verkligen oxå att det skapar onödig stress, denna ta-vara-på-solen-mentaliteten. Jag har alltid varit dålig på att ta vara på den, men det gör mig inte desto mindre stressad. Det gör mig irriterad, jag tycker vi ska unna oss att skita i solen istället!

TV-tips

Jag blev tv-innehavare ändå och efter lite ljug är jag även tv-licenssmitare. Det är för mycket per person. Varför kan inte alla vara med och betala istället? Det skulle bli väldigt mycket mindre per person. I princip alla utnyttjar ju ändå att svt och sr finns. Det här kom jag dock inte på själv.. (Bra idé Simon!) Dock är det inte någon motståndsstrategi mot tc-licensen. Jag skulle jag lätt betala om jag jobbade och inte pluggade.

Hur som helst, det är helt klart en sanning att jag blir en mer slö och okreativ människa med tv i rummet. Men jag har hittat en tv-favorit som jag tycker att alla ni borde spana in, nämligen Doreen 21.30, på torsdagkvällar... 21.30... Hon är helt unik. Det känns som att man kryper ner i vardagsrumssoffan tillsammans med henne och gästerna. Hon bjuder in gäster som inte nödvändigtvis är kända, så länge de är intressanta. Igår var till exempel Thomas Bodström - och en kvinnlig lama där. Bland det coolaste jag sett på tv någonsin (och då har jag sett en del...) var när hon bjöd in, ni vet han på Drottninggatan i Sthlm som sjunger och spelar gitarr, extremt kraftfullt och snyggt. Han fick avsluta programmet med att sjunga One Love med U2. Det som var så sjukt häftigt var de gränser som suddades ut där. Gränser mellan finkultur och folkkultur, mellan vad som klassas som en "riktig musiker" och mellan ute och inne ("Det känns som att ute och inne vill varandra någonting"). Fantastiskt var ordet.

Nystart!

Nu är det dags igen. Blev ett längre avbrott än jag hade tänkt senaste gången. Och det berodde inte på depression, mac-haverering eller glömska. Inspirationen dog helt enkelt. Men nu har jag känt motivationen pirra lite i några dagar och ikväll var jag helt plötsligt TVUNGEN att skriva igen! Och hör och häpna alla ni som vet om min tvångstanke att borsta tänderna två gånger /morgon och kväll att jag la ner efter första borstningen för att skriva detta inlägg! Nu snackar vi peppad bloggare!

Har under våren blivit ett riktigt miljöfreak. Kastar mig över "klimatsmarta recept" eller "10 sätt att minska din energiförbrukning" eller "Så räddar du världen" och försöker leva så klimatperfekt jag bara kan. Lite påfrestande men samtidigt mår jag bra av det. Speciellt den vegetariska kosten är otroligt värd. Det är ännu ett bevis på vilken "periodmänniska" jag är. Jag har gått från hundgalen, till engagerad feminist till miljökämpe och några andra perioder däremellan. Det handlar inte om att sakerna helt utesluter varandra (jo, hundar har jag lagt ner), bara att jag tänker fruktansvärt mycket mer på den ena grejen. Men nu verkar det vara dags att tänka lite mer i feministiska termer. Under min kurs väcks det mycket frågor om vad som egentligen är jämställdhet, saker som komplicerar enkla modeller som privat-offentligt, kultur-natur. Jag inser att jag har varit väldigt mycket basic-feminist och att det nu är dags att hitta nya infallsvinklar. Om det är någon som har boktips och annat är dom väldigt välkomna.

Det känns lite stort att börja blogga igen. Jag kan ju inte bara börja och sluta igen. Så jag hoppas motivationen håller i sig. Nu ska jag sova för att vakna upp till en lycklig dag! Imorgon kommer nämligen min gullevän Klara och hälsar på i sin röda marschkavaj och stannar till söndag. Ska bli skönt att hänga med någon som till skillnad från de flesta andra här i Uppsala har känt mig länge och väl. Godnatt!