Ut ur serieträsket

Nu har jag plöjt mig hela vägen genom säsongerna av Sex and the city. Liksom i söndags när jag bölade otröstligt åt de sista avsnitten av Klass 9A, blev jag rörd även av upplösningen av Sex. Har inte varit så blödig förut, så jag vet inte riktigt vad det beror på, men det är lite småtrevligt att inte känna sig helt stone cold. Det jag berörs av mest är när människor skiljs åt eller återförenas har jag upptäckt. Det är vackert på något sätt. Hursomhelst är Sex and the city en mer briljant serie än jag först tyckte. Den visar på kvinnor som väljer att leva sina liv som dem vill och är fullständigt lojala mot varandra. Men i intervjuerna inför filmen får de hela tiden argumentera för varför serien inte bara handlar om "sex, män, kläder och skor". Folk är idioter.