Fina barn

Åh, vad jag tycker om mina måndagsbarn. Det svåra är bara att ha tid med alla gullungar som säger oslagbara citat utan att veta om det. Idag var det stor action från början till slut. Jag var helt säker på att vi hade bytt tid så jag tog sovmorgon och hade nyss morgonkissat när min kollega ringer. Hej-Vart-Är-Du-Samtalet är något som jag sällan har behövt uppleva. Har kanske försovit mig två gånger i livet men nu blev det till att skynda sig ner till lokalen med foundationen som en krigsmålning såg jag sedan, haha. Skulle ha samlingen också och det var tur att jag hade förberett allt kvällen innan... Sedan rullade det på med en pik om att jag var långsam på att skala frukt och vilt fotbollsspel med sovande målvakt. När barntimmen var slut skulle jag följa barnen tillbaka till förskolan. I början går dom väldigt prydligt hand i hand allihopa. Det spårar sedan ur när vi går över "vulkanen" som sprutar lava. De låtsas kasta lava på mig och springer iväg när dom misstänker att jag ska jaga dom. De springer i förväg och jag börjar ropa att dom måste stanna och vänta. Det går sådär. När jag nästan kommit ikapp börjar de springa igen och vi närmar oss parkeringen. David springer och håller på att runda en bil då jag ser en annan bil komma och svänga in. I sista stund får jag honom att stanna och bilen kör förbi. Såå hemskt. Var inte i stånd att läxa upp dom då, fick bara lära ut hur man ska bete sig när det är bilar i närheten. Jag fick verkligen känna på vilket stort ansvar jag har. Nä, nästa gång ska jag vara mindre partyfröken och mera tråkfröken.