En dag förra sommaren tog vi båten ut för att fiska.
Allting var fint och harmoniskt, tills det på första kastet råkade fastna något på min krok. Det visade sig vara en fisk!
Smärre panik infann sig då detta var ett scenario vi verkligen inte haft med i vår beräkning. Dylika slemmiga odjur skrämmer skiten ur mig och det visade sig att Magdalena inte var mycket mer att hurra för. Vi skrek i ren förtvivlan, båten körde in i någon form av inhängnad område för vi bara skrek som två andra lipglossbrudiga brudar och en halvtimme senare lyckades vi på nåt sätt få upp monstret i båten och jag trodde jag skulle dö och det trodde Magdalena att hon också skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar