Magdalena dissar...

Det är en grej jag har funderat på mycket senaste dagarna. Julen går ju faktiskt över snabbare än snabbt! "Ååh, vips så var julen över! Det var ju nyss lucia!" hör man folk säga men jag menar, något är ju fel...! Jag hade tomteluva på mig på julafton när jag jobbade på ica maxi. Det kändes ju helt rätt. Jag jobbade även juldagen och då tvekade jag. Nu var väl luvsäsongen över? Andra kollegor har haft luva kanske nån vecka eller två innan jul och det kändes ju helt okej. Men är det inte nu det ska va orgier i tomteluvor, glitter, wham-tortyren? Mitt i all stress innan jul över att köpa mat och julklappar, ska vi även suga ut julpyntet och julstämningen och sen abrupt sluta efter julafton? Kan man inte förlänga över mellandagarna oxå? Eller fokusera på det när julaftonsmättnaden lagt sig? Kanske inte. Tycker det är konstigt i alla fall. När svt:s julvärd släckt ljuset känns ju julen redan ute.

Andra avenyn på svt! Vad är dealen?? Fruktansvärt. Det är ju utbildade människor som står bakom den där serien (borde det va). Ser dom inte hur pinsamt det är? Vem orkar skriva manus, vem orkar redigera och vem är den tragiska idiot som regisserar skiten? Ses såpor som en genre som andra genrer och därför kan genomföras på det sätt det görs decennier efter decennier? Annars fattar jag ingenting. Jag har dock varit en såpafantast länge och väl i min barndom. Det började med Tre kronor i källaren med min syrra, sedan skilda världar och nya tider (nej, inget vänner eller fiender, jag växte upp med tre kanaler). Tyckte på den tiden att det var rätt normala serier men nu märker jag till min besvikelse hur otroligt "såpiga" dom är. Och glamour ska vi inte prata om. Pensionärer som fortfarande spelar sin karaktär år efter år? Det måste finnas otroligt många människor i världen som bara får spela i såpoperor. Är det ensamstående mammor med dålig ekonomi, är det människor som vägrar släppa kändisskapet, är det folk med låg självaktning eller folk som tragiskt håller kvar vid sin skådespelardröm? Så måste det nästan vara.

På tal om att hålla kvar vid sin skådespelardröm. Det är så viktigt att hitta sin grej i livet som passar en själv. Livet blir så bortkastat om man försöker upprätthålla en dröm och bild om sig själv som inte stämmer överens med verkligheten.