Afroglädje

Idag gjorde jag en modig grej. Modigt var det för att jag var rädd för den. Jag gjorde en sångaudition till en seriös avancerad liten (till antalet) kör! Men jag visste att det var nåt jag ville göra. En liten svängig kör. Och allt har varit meningen från början. Det började i torsdags då jag, påhejad av min bror kollade in en lista på alla körer i Uppsala. Jag såg direkt kören "Afro" där det stod: 20 pers, avancerad nivå, gospel/soul/reaggae. Just vad jag drömde om. Men jag tänkte att jag inte skulle våga söka in, jag skulle säkert inte ha tid, jag skulle börja mitt liv lugnt här i Uppsala. Alla ursäkter man kan tänka sig. Hade förträngt det hela fram tills idag då min bror skickar ett sms och frågar om jag har kollat upp körer något mer. Och då tänker jag att det kan ju inte skada att höra av sig till körledaren. Det visar sig att de söker en alt och att en tjej ska ha audition ikväll. Jag kanske också skulle vilja göra en audition då också? Med en egen låt ur den afroamerikanska traditionen. Jag får kalla fötter, mumlar något förvirrat om osäker termin och ber om att få höra av mig igen. Tänkte när jag har lagt på att jag kanske ska skippa, men oxå "Men inte ska jag vara såhär feg!!". Sedan ringer jag några väl valda personer, får ett tips om Video med India Arie och bestämmer mig för att söka. Ringer tillbaka och skickar ackord till körledaren. Dagen blir ett vakuum där jag terroriserar grannarna med diverse mer eller mindre lyckade röstprov och framförallt India Arie... Så blir klockan halv sju och jag tar bussen till kyrkan. Möts av två coola trevliga killar som blir mycket glada när dom hör att jag är kusin med Hanna. Jag får en kopp te och auditionen gick egentligen väldigt bra till slut!! Tänker inte gå igenom den i detalj. Men jag gick vidare till nästa steg, repet på måndag och då ska dom ge sitt slutgiltiga utlåtande. Men jag har troligtvis kommit med i en helt sjukt rolig kör! Dom har en renodlad gospel, reaggae och soulreportoar. En för varje genre och gör partyspelningar, Uppsala reaggaefestival, företagsspelningar, konserter och diverse roliga projekt. Bl.a. hade dom samarbetat med Friskis&Svettis om ett träningspass där kören hade stått för musiken! Så fantastiskt kreativt roligt. Och så är dom bara 16 personer just nu. Precis vad jag ville ha. Och den andra tjejen som skulle söka? Backade ur..

När jag skulle hem blev det problem eftersom bussen jag åkt med slutade gå och jag var tvungen att ta en annan. Skulle gå till en hållplats som jag efter att jag frågat 2 personer fattar ligger rätt långt bort. Tredje personen jag frågar är en invandrarman i 50-årsåldern som själv är busschaufför och är tillmötesgående till tänderna!! Och denna gång inte på ett gubbsluskigt sätt. Han kommer på att jag kan ta en annan buss från en hållplats jag gått förbi men det är osäkert om jag kommer att hinna med den . Det slutar med att han och jag, SPRINGER mot hållplatsen och försöker prata om ditt och datt medans. Det kändes precis som att jag var vilse utomlands och fick hjälp av en osvensk människa (som det ju finns många av utomlands...). När vi närmar oss ser vi att bussen kommer och kör förbi busshållplatsen. Han viftar och får bussen att stanna, jag är väldigt nära att krama om honom men jag hinner inte. Han säger "Vi ses! Ha det så bra!" och jag är jordens mest tacksamma människa med en söt upplevelse rikare.