Igår tog jag tåget till huvudstaden. Tog en halvtimme och vips var man där. Klara hade landat med fyra väskor som vi kånkade runt och in på tunnelbanan till Hässelby där hennes moster bor. Efter lunch for vi in till stan och satte oss på Kulturhuset. Ett par timmar senare kom Sanna med en kompissvans efter sig och då blev jag officiellt presenterad som "Den som pratar dialekt"...! :O Men det är nog sant, jag pratar nog bredare nu än förr. Tycker det är rätt skönt :) Sen var det vi tre och det var verkligen skönt att träffa dom och känna tacksamhet över turen att ha så fina vänner. Ett telefonsamtal bort finns det stöd eller skratt eller nåt annat man behöver. När jag tittade ut över plattan kändes det verkligen roligt att ha nära till sthlm men jag kände oxå att det var heeelt rätt att kunna få åka tillbaks till fin-uppsala. Idag när jag cyklade nerför kullerstensbacken ner till stan på en gata med låga gamla färgglada stenhus längs med var lycka gjord.
Någonting som verkligen INTE är lyckligt är att jag varit den slarvigaste, klantigaste, lataste människa i världen! Jag har flyttat till Uppsala utan en kurs att gå. Detta för att jag tydligen inte tackade ja på rätt sätt innan den 28 december! Jag är struken från Kulturantropologi A! Detta upptäckte jag igårkväll och ville dö och åter dö. Dock fanns kursen med på listan över lediga platser så jag skickade ett mejl på natten till institutionen. Det kommer nog att lösa sig men verkligen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar