Ingen riktig skogsmulle

Idag sprang jag vilse i stadsskogen. På riktigt. Big time. Jag har virrat i skogen förut men denna gången slår allt! En sak ska man ha klart för sig i livet och på joggingturen: Man kan inte springa ifrån sina problem!! Hjärnan funkar inte lika bra medan man springer. Jag tänkte vara borta i 40 minuter. Kom hem efter 1 timme och 30 minuter. Det kändes som att jag var halvvägs till Stockholm. I efterhand finns det många detaljer jag kunde ha ändrat på under turen, men det var så tröstlöst! Sprang i början förbi ett gäng dagisbarn med fröken i skogen som lärde ut väderstreck. Borde kanske ha joinat dem och lärt mig ett och annat värdefullt. Kallt och ruggigt var det också. Min räddning blev en bussgata som jag kunde följa. Nästa gång tar jag banne mig med mig busskortet.