Sex and the Stockholm

Jag är fast. Ännu en gång. I Sex and the city. Liksom min andra favorittv-serie (D-H) innehåller den intressant nog fyra kvinnliga huvudroller där alla representerar en "kvinno-typ" och de olika personligheterna bildar någon slags enhet. Detta händer intressant nog aldrig manliga tv-seriekaraktärer. De gamla kvinnourtyperna "horan" och "madonnan" har utökats till "den pryda", "den sexgalna", "den karriärslystna" och ett par till. Det verkar vara nödvändigt att sätta in kvinnor i en specifik roll i serier i allmänhet. Kanske för att folk ska veta var de har dom. Jag tänker dock inte göra misstaget att klumpa ihop två kvinnodominerade saker med varandra, bara för det faktumet. Serierna är trots allt väldigt olika och Sex and the city fungerar just nu som den bästa fixen efter en löptur, under måltider, innan John Blund, mellan två kapitel. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle gilla serien extra mycket just nu eftersom jag har planer på att göra New York ordentligt inom en rätt snar framtid förhoppningsvis. Att jag skulle drömma mig bort till ett liv där jag är så perfekt, cool, framgångsrik som bara jag skulle kunna vara (!). Ett sånt ideal tror jag alltid att det finns när man har tankar på att flytta någonstans där man aldrig varit förut, men fortfarande är min största romantiseringsstad - Stockholm. Där bor jag i en ljus, fin lägenhet med Mannen I Mitt Liv, joggar i Tantolunden, spelar kubb i diverse parker med alla våra kompisar. Kompisar som vi grillar med under varma sommarkvällar (som det såklart är varje kväll när det inte ösregnar och vi myser med en film). Ni hör ju, insane, men en trevlig tanke att drömma sig bort med ibland.