Nu för alla er som undrar hur Lauryn Hill ser ut nuförtiden ska jag stilla er nyfikenhet. En lördag i juli åkte jag, min syster och mamma de 10 milen från Hemavan till Mo i rana. Det var dåligt väder och inte så folklig stämning och dessutom en lång seg väntan till kl. 00.30 då Lauryn skulle äntra scenen. Vi tog oss en fikapaus vid 21.30 med saft, nektariner och Ballerinor bland alla de hundra öldrickande norrmän som väntade på att bli festivalfulla. Komiskt värre men har man på sig två lager regnjackor, mössa och vantar på en festival och är där med sin 60-åriga mamma är det lika bra att löpa linan ut. Efter flera timmars väntan drog jag med syster och mamma längst fram och bad en liten bön att ingen skulle klämma sönder min mamma. Vi blev bekanta med ett par där den ena sa precis innan Lauryn kom in: "Står vi och väntar på en negerkärring? Ska vi verkligen göra det?" Ja, det var precis vad vi skulle och jag stod sedan fastnaglad i 2 och 1/2 timme framför den mest ägande och kraftfulla kvinna jag har sett. Det var en sån självklar pondus som jag själv skulle vilja skaffa mig när jag blir stor. Förutom det, svängde det fruktansvärt mycket och varenda krona blev värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar