Höst

Igår var första gången sedan början på juni som jag frös i mina Eccoskor. Då blev sommaren officiellt slut för min del i alla fall. När inte skolan börjar får man gå på andra tecken.. Nu är det alltså höst men det är inte så mycket som ändras. Jag väntar fortfarande samtal från chefer när det gäller vårdjobb. Jag sover så länge jag vill varje morgon och jag går runt och känner mig antingen rastlös/värdelös och förväntansfull/hoppfull inför framtiden. Köpte en kalender på stan igår. Har aldrig tyckt det har varit värt att använda en sådan mer än 1 1/2 månad i sträck, men mitt kommande liv kommer nog att kräva mer än bara mitt minne, hoppas jag.

För att liva upp det här inlägget litegrann delar jag med mig av en sommarbild från juli då familjen var i Hemavan och fjällvandrade. En dag tog vi kungsliften och sällan har Hemavan skådat två mer oförställda präktiga människor i en lift som jag och min syster. Och det värsta är att vi inte ens gör till oss.