Idag ringde min redan nämnda kompis Klara och frågade om jag ville hjälpa till att städa på Rödängsskolan. Jag hade tidigare glatt meddelat att jag var väldigt tillgänglig för en sådan uppgift närhelst det behövdes. Men när jag väl blev tillfrågad, kände jag en sanning komma till mig, kanske inte en ny sanning för många eller en sanning alls för vissa men ändå: Det är skönare att inte jobba än att jobba.
Men jag tog mig i kragen och cyklade dit. Väl där, utrustad med en städvagn fick jag återigen känna hur det är att vara en av alla de som städar åt andra. Det är en väldigt intressant känsla faktiskt. Den låga status man känner och ryggen som automatiskt kröks litegrann visar verkligen på hur samhället ser på människor som städar. Alla ungdomar borde få ett städjobb under en period. Kanske som ett komplement till lumpen, samhällstjänst åt alla? =) Insikten om att man faktiskt inte är för fin eller för allmänbildad, eller för kompetent (detta kan även personer i min ålder tycka fast de står helt utan utbildning) för att städa är faktiskt grymt viktig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar