Pyjamasdag

Ja då var klockan eftermiddag och jag är fortfarande kvar i min stora RUT-tröja och trosor med oborstade tänder. Känner hur det här med att söka jobb långsamt suger musten ur mig. Ska dock inte överdriva och säga att jag har det värre än andra, långt ifrån men jag börjar förstå andras beskrivningar av vilken psykisk terror det är att söka jobb! Det är så ovisst och utdraget och svårt! Men så inser jag ju också så fruktansvärt bortskämd man är sedan skoltiden. Någon ville alltid ha en och hörde man inte av sig så var man fortfarande efterfrågad. Nu när de inte har ringt från personlig assistent-företaget tänker jag inte "de vill säkert att man ligger på, de har kanske inte haft tid heller" utan jag tänker "nehe, gjorde jag ett så blekt intryck att de inte har ringt än vill de ändå inte ha mig.." . Men då har man ju en sån tur att man har en bror och en kompis som ligger på mig att ligga på och det tackar jag innerligast för. Nu ska jag dricka kaffe och ta en dusch. Duschen brukar göra mig till en ny människa.